dennadagenettliv

Det är märkligt hur man vänjer sig vid saker.

Samtal som kommer då och då.

Sms som plingar till mitt i natten.

Att vara ensam.

Att äta ensam.

Det blir ens vardag på något sätt och man gör det bästa av det. Skapar rutiner.

Då blir det så märkligt när någon rör om i de här rutinerna och får en att haja till.

Förra veckan hade jag möhippa för en av mina bästa vänner. Det var fruktansvärt roligt och vi trotsade regnet för utomhuspicknik i Gamla Stan, skratt och tårar. Bruden, som är en väldigt god vän till mig och P, hade en riktigt bra dag och mitt i allt ringer P. Vi pratar några sekunder och sen vill han säga några ord till bruden. Hon blir jätteglad och även om samtalet bara är en kort stund hinner hon säga att hon tycker om honom jättemycket, att han snart ska komma hem säkert och att hon har det jätteroligt,puss puss puss!

Jag fick tillbaka luren och P sa godnatt och vi la på.

Sen sa bruden att det var roligt att höra av honom och att det var så länge sen.

"Men vi pratade i munnen på varandra. Han svarade på mina frågor när jag hade börjat prata om något annat så det blev lite tokigt!" skrattade hon.

Och där och då slog det mig att det är så normalt för mig att ha långa pauser när man ringer. Ni vet vad jag talar om. Men hon vet inte för hon har det inte så. Och att det blivit så normalt för mig att jag inte ens reflekterar över det, som jag gjorde i början.

Nåväl. Jag är glad att jag snart kommer att kunna ringa fritt och utan pauser. Jag känner att min gräns snart är nådd. Inte än på ett tag men snart. Mitt humör är galet. Upp och ner och bak och fram. Det är riktigt jobbigt ibland. Jag ser till att sysselsätta mig så mycket som möjligt. Och träna. Gud vad jag tränar. Vilket såklart är fantastiskt men när gjorde jag TVÅ träningspass på samma dag senast….

Men trots de här humörsvängningarna som är värre än PMS så känns det bra.

Life is good. Det känns in i hjärteroten. Min väns möhippa var på något sätt en milstople, vi har planerat och planerat och fixat inför det. Det har alltid legat "så långt fram i tiden" samtidigt som klockan har tickat på. Väldigt snabbt ibland. Och snart är det bröllop och sommar. Fantastiska sommaren med den hemska gräsallergin och rosevin på balkongen och kyssar i solen och ny bikini. Det känns bra. Riktigt bra.

Life is good.

/ T