Det här med att vara hemma
Snart har det gått en vecka. Och det är en rätt absurd känsla för vi har fallit tillbaka i våra rutiner. Det är som att livet har stått på paus under några månader och sedan tryckte någon på PLAY. Kaffe-på-sängen. Samma skämt. "Handlar du mjölk på vägen hem från jobbet". Lite mer beröring och fniss. Lite mer stim och stoj. Och kärlek.
De första dagarna kollade jag "efter tecken". Men insåg att det är lönlöst, kommer det något så kommer det och då hanterar vi det då.
Men det är rätt sjukt. Det är saker som hänt medan P varit borta som jag inte berättat, inte för att jag undanhållit något mer för att jag glömt det. Så ibland blir vi påminda om att det har gått ett tag och att han varit avskärmad och det kommer liksom ikapp.
Ibland blir jag förvånad och nästa förlägen om hur bra det här går. Ska det vara såhär lätt så är det ju inga problem!
Vi hade ett födelsedagskalas i helgen och det var fantastiskt att fira det tillsammans. Födelsedagar är viktigt för mig. Jag älskar att fylla år och brukar ladda ett helt år innan. P vet naturligtvis om det här och medan våra vänner knaprade i sig av kakorna så kunde jag inte sluta le. Det var lycka. Det var sommarhetta och mitt gudbarn kröp omkring i soffan, P som smygtittade på mig och jag som log tillbaka. Jag hörde hur min bästa vän hämtade mer kaffe. Den andra fyllde på med mer morotskaka.
Det var hemma.
/ T
