När ryssvinden sveper in över kontoret
Jag hade ett samtal med en kollega. Hon är ny. Hon känner mig inte utan vet endast ytligheter om mig. I veckan stod vi på kontoret och av någon anledning kom vi in på skatternas vara och icke vara i Sverige. Hon sa att det var inga problem för henne att betala så mycket skatt, hon skulle gärna betala mer skatt om det gick till rätt saker. Jag frågade inte vad de rätta sakerna innebär, politik är rätt känsligt att prata och jag kände inte att arbetsklimatet skulle bli ljummet och härligt om jag ställde den frågan.
Men som den uppkäftiga kvinna hon är kan hon, givetvis, inte lämna det efter mitt nickande och "hmmande" och följande konversation utvecklar sig.
Hon: Ja jag menar, jag betalar mer än om det börjar gå till bra saker som är vettiga och att man slutar pumpa in pengar i försvaret. Totalt onödigt. En stor maskin som äter pengar och presterar inget.
Jag: Jasså du.
Hon: Ja. Finns ingen mening! Värdelöst. Tycker du inte?
Jag: Min kille jobbar inom försvaret så nej det tycker jag inte. Jag tycker att det är bra att FM finns.
Hon: Jag var kommunist i mina dagar och är helt emot vapen.
Jag: Okej.
Hon: Jag menar, du måste väl hålla med om att det är onödigt?
Jag: Vad är onödigt?
Hon: Att man lägger så mycket pengar där när det finns andra som behöver det mer!
Jag: Det kommer alltid finnas åsikter om vart man ska lägga pengarna och som jag sa tidigare så tycker jag inte att det är onödigt. Nu släpper vi det här jag behöver din hjälp med en sak, kan du titta här..."
Det här händer inte så ofta men då och då. Jag hade tyckt att försvaret var viktigt även om P inte jobbade där men självklart blir potatisen lite hetare när han nu gör det. Människor har ett sånt behov att uttrycka sina åsikter att det ibland blir löjligt. Jag bryr mig inte det minsta hur hon röstar eller om hon varit kommunist men hon kan inte sluta att tala för sin sak. Övertalarna eller de som gärna kastar sig in i politiska debatter i tid och otid irriterar mig. Väldigt mycket. Jag har inga problem att debattera men allt har väl sin tid och plats!
Det är uttröttande.
