dennadagenettliv

Idag är det alla hjärtans dag.

Detta aber till dag; antingen älskar man det och gör hjärtformade plättar med hallondoftad grädde och sprinkelchoklad eller så ogillar man det och undviker rosa bubbel och konfetti och alla förbannade hjärtan.

Jag kunde inte bry mig mindre om den här dagen. Eller mer. Det är konstigt. Jag firar inte den här dagen. Det var länge sedan jag gjorde det. Jag minns i skolan att vi fick choklad vilket var trevligt och sen kunde man köpa en ros och ge till någon, anonymt om man ville, när Elevrådet kom in med blommor under en lektion. Det skapade givetvis ångest hos alla som inte fick en ros och hela konceptet kändes väldigt märkligt såhär i efterhand.

Nåväl.

Det är en dag som vilken som helst. Samtidigt vet jag att väldigt, väldigt många saknar någon idag. Inte bara vi som befinner oss i en mission-situation utan rent generellt. Det finns väldigt många ensamma människor, människor som inte har någon alls. Som egentligen inte bryr sig om chokladkonfetti och nallar utan en kopp kaffe och kanske en bulle med någon som man kan kalla vän hade varit trevligt.

De människorna tänker jag på. De barn som är mobbade och inte får några blommor för de har ingen. Eller den gamla damen som sitter på sin kammare och undrar vart livet tog vägen och vart alla hennes vänner är.

Det hade varit trevligt om man kunde göra om alla hjärtans dag till alla människors dag eller något. Där det handlar mer om att räcka ut en hand än att köpa ett rosa kort eller Maraboue hjärtpraliner.

Oh, jag vet jag vet. För många människor betyder alla hjärtans dag mer än så. Det är känslan. Det är något speciellt. Det är romantiskt. Det är härligt och fluffigt och alldeles, alldeles underbart.

Och jag vill inte ta det ifrån någon. Go ahead. Romantisera på!

Men det vore bra att se sina medmänniskor. Att ta det snäppet över sitt eget hustak och sin hjärtformade plätt. Att ta bort ensamheten. Väldigt altruistiskt, jag vet. Men vore det inte trevligt om alla i hela världen hade en vän?

Det tycker jag.

Väldigt trevligt.

Och apropå vänner. Idag vill jag skicka en extra kram till alla mina gräsänkevänner som läser och följer mina texter. Ni är fantastiska. Jag känner knappt någon av er men ni är underbara som läser och peppar och skriver små tankar. Det finns en gemenskap som är fin. Jag är glad att jag har "träffat" er.

Tänk på varandra idag. Tänk på grannen. Och på den anhöriga långt bort. På mormor eller farfar. Och på kusinen.