Fika mer!
Hur vet man att det börjar dra ihop sig och att det snart snart snart är över för den här gången?
Jo man hittar manliga kläder i tvättkorgen! Kläder som kommer användas om några veckor. Aldrig förr har jag blivit så lycklig för smutsiga t-shirts och strumpor! Och det är lite konstigt. Och väldigt väldigt märkligt.
För han kommer hem snart.
Det är inte så förbannad lång tid kvar nu.
Jag hör det i hans röst över den hemska telefonlinjen. Det är en annan klang.
Och jag ser det i hans mail.
He's coming home.
Och givetvis känns varje dag som om den innehöll två dagar! Det är sjukt hur sakta tiden kan gå ibland.
Det var anhörigbrunch i Stockholm idag. Jag missade den eftersom jag var uppbokad på annat men det var väldigt tråkigt att jag inte hann åka dit. Det hade varit fint att träffa andra.
Något som slagit mig såhär i sluttampen av missionen är att en sak jag skulle göra annorlunda är att dra ihop egna fikor på hemmaplan för anhöriga. Det är toppen att Invidzonen är med och ordnar och roddar men det blir inte så ofta (vilket är förståligt). Att samlas på ett stort fik en gång i månaden/varannan månad hade varit guld värd. Man tänker inte så när man är mitt uppe i det för då är det oro och stress och allt annat... men i ett retroperspektiv så hade det varit trevligt. Väldigt trevligt.
/ T
Visst är det underbart härligt att man kan glädjas åt smutstvätt!
Men nu är det snart slut. Min älskade man sätter sig på planet imorgon <3 Får nypa mig i armen för att tro på det!
Men jag håller med dig. Fram för mer "spontanträffar"
Jag var på tapaskvällen och det var så himla gott att vara bland andra i samma/liknande situation. Så visst vore det skönt att träffas oftare.
Kramar till dig!
Fru Grus
Då är du en väldigt, väldigt glad fru idag! Gud vad roligt för er skull! Hoppas att allt går bra och enkelt.
Ja jag tror på spontanträffar. Och precis som du skriver, att träffa likasinnade i samma situation gör mycket, väldigt mycket!
Ha det helt underbart!
Kramar!
