Bubblan
Just idag, ikväll, hade jag velat ligga med huvudet mot ditt bröst. Sådär som jag alltid gör i soffan. Böka runt för att hitta en bra plats. Dra och slita i filtarna för att ordna det lite skönt. Muttra för mig själv när du måste röra på dig en millimeter. Känna din hand på min mage. Eller min panna. Kanske en töntig Hollywood film. Eller en smal isländsk film som får mig att somna. Din omsorg. Hur du kommer med té. Chokladpraliner. Våra interna skämt. Mina frågor om filmen och dina suckar när jag väser att det är VÄLDIGT spännande just nu och jag undrar verkligen hur hon kommer att lyckas komma undan den där superfarliga saken som jagar henne runt i cirklar och oh my gawd vart kom den där mannen ifrån?!
Hur du stryker bort mina lockar, en efter en. Mina andetag mot din hals.
Du.
Det luktar du.
Och inget i hela världen spelar någon roll. Eller kan ens komma in. För i bubblan är allting tryggt.
För just idag, kväll, hade det varit vår kväll.
Din och min.
/ T
Visst saknar man dom direkt, mer än vanligt. Vill också ha min karl i soffan, få ligga i knät å bara mysa.
Känner så väl igen känslan. Minns hur svårt de kunde vara att somna i sängen utan hans armar runt min kropp. Man saknar allt, till och med de irriterande sakerna.
Jag hoppas tiden går fort för dig.
