Rödvin och badskum

 

Jag ligger i badet.

Dricker rödvin och vinkar på tårna.

Badskummet är nästan borta och jag känner av alkoholen.

Russinhud. Och blöta hårtesar.

Det har varit en lång vecka. På många sätt.

Det har varit mycket jobb och intensiva saker. Det har varit en del ögonöppnande saker och mer jobb. Det har varit konstiga sömnscheman och sen kom snön.

Den här förbannade snön.

Och när jag ligger här i badet och dricker mitt nu rätt ljumna rödvin så känner jag inte igen mig själv. För jag är utmattad. För det blir så ibland. För att jag borde försöka träna imorgon eftersom det gör mig gott.

Men jag känner ingenting. För allt har gått åt till jobbet eller nära och kära eller en saknad.

Det kommer ikapp.

Det gör det alltid.

Hur väl man än försöker gömma det eller glömma det eller fylla sitt liv med massor med intressanta, krävande saker så kommer det ikapp.

Och man vet aldrig när det faller över en.

Det är så det måste vara. Så det blir.

Och man trampar med fötterna, ankfötterna, och simmar på.

Tills vågen kommer och man sköljs bort. Fötterna upp, huvudet ner.

Man kommer tillbaka på banan igen. Såklart. Det är bara en våg.

Bara en våg.

 

P ringde idag. Det var fint trots att jag höll på att kasta telefonhelvetet i väggen när linan inte fungerade de första 2 gångerna. Frustrationen.

Jag vet att det är han men hör inget. Det flammar upp som en eld och jag blir vansinnig. Sen hans röst. Lite trött. Men glad. Fnissig. Och mitt surunge beteende smälter som en glass i solen. Han retar mig. Skrattar. Jag sitter i min del av världen och försöker att inte skratta men jag hör att han hör och att han skrattar mer. Och jag börjar skratta. Det är en fin stund. Alla samtal är inte så, såklart, men många är. Det är det vackraste. Sådant jag tar med mig. De där få minuterna blir som en injektion i mig. Man drar i trådarna och jag rycks upp. Och för några minuter är det enbart vi som existerar.

Som det brukar vara.

Som det ska vara.

 

Rödvinet är slut. Jag ser ut som en blöt russinbulle. Och jag lämnar min vattenkokong.

Världen kallar.

 

/T


Kommentarer
Postat av: MDE

Sådan underbar känsla att få ett telefonsamtal.

För en kort stund glömmer man allt, ingenting blir viktigare än konversationen, trots att den är knagglig och sprakig.



Njut av att det är helg.

Vi är så starka!



Kram

M.M

2011-12-09 @ 21:55:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0