Det är skillnad på att ha en sköld och att ha en sköld
Jag är så tacksam.
Att jag har sådana fina vänner och släkt som sluter upp som en sköld bakom mig. Samma dag som P åkte så rasslade det till i telefonen och eftersom det var en ny Iphone hade jag stora besvär med att förstå allting men nåväl det löste sig tillslut. Poängen var ju att de fanns där. Vänner som bjöd över sig själva på fika, som "kollade läget", som ville planera in saker, som erbjöd stöd och bio och vin. Jag drog igång någon form av "kom och ät hos mig" grej. Att äta ensam är väldigt tråkigt och vännerna svarade.
Det är fint att det är så och jag blir alldeles tårögd av det. För det är inte det att jag alltid behöver stöd, men om jag behöver så finns det där.Som en mur av stål som håller upp och håller rak men som närmast mig är gjord av det finaste, mjukaste bomull. Som säger åt mig att luta sig emot dem, som ser till att jag står stadigt på marken när det skälver till. Som finns där. Dag och natt och genom snöslask och tårar.
Och lilla mormor som var och varannan dag skickar SMS där hon lovar att P och "hans 740 vänner finns med i bönerna" och att vi klarar det här.
Inte jag.
Det är aldrig jag.
Det är vi. Mormor inkluderar sig själv som den naturligaste saken i världen även om hon ibland syftar på mig och P som par. Lite roligt är det. Och jag småler och säger att vi klarar det här.
Och jag är så tacksam över alla andra anhöriga som finns här ute i landet och som ställer upp och finns för varandra. Det är vackert. Otvungna stöd som bara existerar, främlingar som finns till.
Och i eftermiddag kommer en vän som åker 40 mil för min skull. För att vi ska tapetsera och borra och tusen andra saker. Men för att hon vet att det behövs nu.
Och jag är så tacksam.
Det där med vänner är en riktigt bra grej. Särskilt de där vännerna som inte kommer med jag-tycker-synd-om-dig-blickar utan istället frågar hur jag mår, har jag hört något? De där vännerna som får mig att skratta. Det är de bästa vännerna!
Tack för din kram, din blogg är fantastisk så nu kommer jag behöva sätta mig och läsa igenom den och skratta och gråta lite för att jag känner igen mig så mycket. Men inte ikväll, ikväll är det bartömning på kåren och jag ska spela twister med vänner och ha roligt. För ibland måste man unna sig =)
Kramar till dig!
Vänner, kamrater, sysselsättning, utan det vore vi inget just nu.
Jag har precis läst hela din blogg och återigen känner jag mig inte lika ensam i min panikångest över saknaden, längtan och den ständiga oron.
Men vi räknar dagarna, vi gläds åt varje ny dag som innebär en till uthärdad en mindre kvar till hemkomst.
Tack för att du delar med dig. Jag kommer följa dina ord slavsikt.
KRAM och Kämpa på!
S; Hoppas att det var kul på bartömningen (de har ju en tendens till att bli rätt blöta..) Man måste unna sig, man måste se till att ens vardag fortsätter. KRAM!
H: Tack för att du läser! Och tack för de fina orden du skrev. Det gladde mig att du inte känner dig lika ensam för en stund, det är lite därför jag skriver..dels för min skull men även för alla andras.
Ha en trevlig 4e advent
Kramar!
